Emms.

Det var nog ingen slump att det var fest på växlarevägen den kvällen, det var nog ingen slump att jag och Fredrik blev av med hela följet när vi senare kom till in stan för att festa vidare. Antagligen var det heller ingen slump att både 4:an och 558:an gått långt innan vi kom till resecentrum den natten.  

Det var nog meningen att vi skulle ta taxi hem till Kulltorpet och att vi även nästa och nästa och nästa helg skulle ses och spendera fredagskvällarna tillsammans på bl.a Hässlebaren. Det var nog menat att vi skulle hänga ihop, ta studenten och åka på chevaflaket tillsammans och sedan spendera så många dagar som vi bara kunnat tillsammans...

Det har alltså gått 5 år sen jag, en lördagsmorgon, kom ner för trappan på Tobakslyckan och Marie ropade: Hej Emma! Det är också 5 år sen Fredrik snabbt pep genom köket på Kulltorpet en annan lördagsmorgon. Vi har haft så himla mycket kul tillsammans under de 5 år som varit och dagarna har verkligen gått fort! Jag njuter av varje dag vi är tillsammans; för Fredrik är det BÄSTA jag vet, han är en tokbra kalaskille!

Jag älskar dig!