Emms.

I morse kunde jag inte anmäla min telefon försnunnen till polisen efter att först ha gått fel väg och sen ha insett att det inte fanns några bussar tillbaka. Sedan kom buss 724 en kvart sent och var varm och luktade gammal människa. Till slut kom jag fram till Watford i allafall, en stor och myllrande stad med massa shopping. Med lite sms-connections träffade jag kära kusse Helen där borta, med hennes två tyska kompisar från skolan. Fy va kul det va att ses! Och så märkligt att ses i en galleria i WATFORD; ENGLAND! Vi har ju inte setts på 1,5 år, minst! Vi minglade runt och fikade sen caramellkaffe på Starbucks. Hon går på skolan Steiner och hoppas snart få jobb på ett kryssningsfartyg, det kan ske vilken dag som helst, spännande! Det va kul att höra om hur hon upplevt att komma hit, vi har varit här ungefär lika länge ju. Trots att vi sysslar med helt olika saker här konstaterade vi att vi fått rätt lika intryck av landet! Finns på resedagboken som: helenbauer.

Såg en restaurant på vägen dit som hette Mr. Cod, hmm, jag undrar hur de tänkte när de valde sitt namn. Jag som svensk tycker inte det känns särskilt tilltalande att käka där... bara massa torskar. Men jag antar att engelsmännen har en helt annan uppfattning om begrepp rörande handel av såväl mat som sexuella tjänster och snarare bara gillar sin fish´n chips rätt harmlöst!?

Dagens fynd blev sidenbrallor och parfym, allt är så billgit här, jag kunde köpa hela landet om det bara fick plats i min suticase! Provade även paljettleggings med Lage från julkalendern i åtanke. Tyvärr va de inte suupersköna utan de stacks massor och knastrade. (De va inte blåa heller så det kvittar ju!)

That´s it for now, we are going out for a saturday night at The Hollybush! Over´n out.