University of Hertfordshire
Jag är en av alla dom som tycker att omväxling förnöjer och att nya utmaningar och vidgade vyer är en förutsättning för livskvalitet! Jag är en av alla dom som uppskattar trygghet, organiserade dagar och att slappa hemmavid...
I november hade universitetet info om utlandsstudier, timeingen var sån att sista ansökan var samma vecka så jag missade den totalt. I februari startade nästa antagningsförfarande, det som riktas till studier inom Europa. Jag knåpade ihop en ansökan med ett knaggligt engelskt CV och ett motivationsbrev som jag skickade in och tänkte; går det så går det!
Det GICK(!) jag var nominerad till mitt förstaval, jag svarade såklart ja tack till platsen nästa dag efter att ha pratat länge och väl med min älskade sambo! Vi hade infoträff med alla nominerade, sedan blev det sittning med akademiskakoordinatorn och nu är vi här. Har just skickat in antagningsansökan till vår internationella samordnare som ska skicka vidare till University of Hertfordshire i Hatfield, strax norr om London, England.
Det är riktigt spännande, antagligen blir avresan i slutet av september och så stannar jag där minst 12 veckor. Vi, jag och en annan tjej i klassen som nominerats får sk. Erasmusbidrag för att resa. Jag hade tur och har beviljats ytterligare stipendium från SSF, Svensk sjuksköterskeförening!
Nu är alltså arbetet i full gång, ansökan ska in, vi ska bygga en studieplan för att planera upplägget under vistelsen så att poängen kan tillgodoräknas till ordinarie utbildningen och så ska det ordnas med boende, resa och anat fix! Här finns att göra!
Antagligen är inte många förvånade, jag mönstrade med precis samma tanke; går det så går det även det gick och när jag erbjöds platsen på F17 som kvartersmästare tänkte jag; detta var ju en utmanining, går det så går det! Nu väntar alltså nästa utmaning! - Sån är jag...
- På tal om pingpongbollar... har ni kollat?
