På väg uppåt Jämtland, i Järpen med kaffepaus innan Lundhags öppnande.
Eftermiddagspromenad vid kanten av mullefjället och paus vid Duveds linbana.
Där borta syns Åre och backarna och Åresjön, häftig upplevelse att sommarvandra i skidsystemet.
Nästa dag var det busväder på väg upp på Åreskutan, storm, tät dimma och hård väderlek. ALLT var blött o rätt kallt när vi kom in i toppstugan, och vi såg inte många meter åt något håll.
Sen åkte vi till Tännforsen och åt våfflor med hjortronsylt, regnigt väder här också.
Fin och kraftig fors.
När vi körde vidare mot Storulvån gällde det att få strumpor och sulor torra före nästa vandringsetapp.
STF´s fjällstation, så väldigt mysig och bra resort att återhämta på, både före ocg efter turen!
Renskådning på väg till Sylarna.
Freddes favvobild från hela sommaren (han tycker min panna ser kul ut). Den våta väderleken gör sig påmind. Mycket var lerigt och mer var blött.
Äntligen lite sol på oss! Den värmde gott, men i år låg fokus på att torka sakerna snarare än att värma sig. Här vid foten av Sylarna.
Matttajm vid vår hydda. Tack till sommarens sponsoerer!
Lemmelkompis, som i Plupp o lämlarna. :)
Efter att ha avverkat två tredjedelar av Jämtlandstriangeln är man vid Blåhammaren, Här solig morgon efetr totalt regnig och dimmig gårdag och kväll. Stationen ligger på toppen, riktigt fint med STF´s bästa bastuutsikt!
Torkning av prytlar vid solsken var en självklarhet.
Första bilden på Freddie, på väg från "skogstur". Det är ju han som brukar hålla i kameran annars. :)
PÅ väg till kojs efter kvällens sista kissetur.
Efter tre dagars hajkande i på Jämtlandstriangeln gjorde vi ett pitsop i Storlien och åkte vidare mot Norge. Vi kom till slut till Trondheim och tog in på en camping vid fjorden. Vi gick i regning stad som var fin och gammal, badade på pirbadet men det blev av naturliga skäl inte så mycket bilder.
Fjorden i skymning.
På slingrig europaväg åkte vi söderut mot Oslo men med Norra europas högsta berg som mål.
Vi hade tur med uppehållsväder på bestigningsdagen och det var betydligt kallare.
Det var inte så stora marginaler vid sidorna om leden uppåt. Men det kändes äventyrligt!
Äntligen vid toppen av Norges högsta berg, Galdhöpiggen!
Där fanns även toppstuga med café och wifi, bra toppfaciliteter för en bekväm tur!
På nerväg och hemväg, vi mellanlandade i Adolfsberg hos nyinflyttad syster och fick se en fin sida av Örebro som final på en kanonsemester!